Genom historien och i vår samtid produceras mängder med visionära planer för våra städer och platser. I detta avsnitt gräver vi oss ned i de många lager av idéer som gömts och glöms. De är, såklart, svåra att helt förstå då nya tidsåldrars idéfilter och sammanhang omtolkar dem. Med detta sagt kan materiella lagren ändå läsas och beskrivas, ges antaganden och tolkningar. En gäst som är välrenommerad uppgiften är författaren och tv-profilen Martin Rörby. Ett kärt återseende i podden. Diana lyssnar och funderar medan Martin gräver i glömskans stora låda och försöker finna idéerna bakom det som inte blev.

Samtalets resa börjar med en passage ur den italienske filosofen och författaren Italo Calvino och hans bok Invisible Cities. En underbar skrift där vi möter unge upptäcksresande Marco Polo och hans samtal med Kublai Khan, en tartarhärskare med ett vidsträckt rike. Vi har ingen aning om var samtalet ska ta vägen. Det finns en fantastisk låda med bortglömda visioner och planer. Det finns en tes om allt som skapas har en drivkraft med ett ursprung ur mänsklighetens begär som makt, rikedom och någon form av status. Det finns en trollbindande bok. Det finns ett slut som borde fortsätta tolka. Följ med på en resa genom den vidunderliga idéernas bortglömda historia.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur vet vi, att det vi ser, är det vi ser? Det kan tyckas vara en enkel fråga, men svaret är vid eftertanke snårigt. Det verkar som, trots vår syn, att våra kollektiva minnen lägger sig och styr vad vi tror oss se. Vad har, exempelvis, flera hundra år av tro på att antikens skulpturer och palats, perfekt stoltserade i sin vita marmorhud, gjort med vårt sätt att se världen? Jo, vi har idealiserat det vita som det rena och det klara, det som upplyser oss människor. Vi har det i språket, i arkitekturen, i konsten, i tron. Den vita antiken formade renässansen, nyklassicism, nationalromantiken, Le Corbusier och modernism. Inte bara i dess byggnader och efterlämnade föremål, utan hur vi tänker och tolkar vår värld. Nu vet vi att de vita marmorstatyerna och byggnadsverken i själva verket var färgsprakande, men det går inte längre att färgsätta vårt vita kollektiva minne, för även det vita är numer ett kollektivt minne. Med denna öppning, inspirerad av professor och författaren Peter Cornells Vit marmor, dyker vi in i poddens tema.

I detta avsnitt möter Diana Uppman en riktigt van minnesresenär, Sophie Nyman. Hon är idag avdelningschef på den statliga museimyndigheten för Statens maritima och transporthistoriska museer. Vi har tidigare hittat henne i flera ledningsroller på Historiska museet och på Tekniska museet. Hennes myndighet, som omfattar Vasamuseet, Vrak, Järnvägsmuseet, Sjöhistoriska museet och Marinmuseet, fick nyligen utmärkelsen Sveriges modernaste myndighet. Med alla sin olika roller i bagaget har Sophie erfarenheter hur komplexa våra berättelser och minnen är och vad de betyder för oss människor.

Sophie minns hur objekten och berättelsen förändrar karaktär med att en besökare olovligt kysser en vit marmorstaty med rött läppstift. Eller hur rum och byggnader utgör en scen för föremålens olika repertoarer. Tidsandan gör sig påmind i risker för historiebruk. Nationalism och gemensamma minnen kan raderas av dominant politik, katastrofer och krig. Diana ser plötsligt en trängsel av människor från 1100-talet fram till idag i Danderyds kyrka. Hur kunde hon se det utan dess fysiska närvaro? Följ med på en resa där våra minnen väver ihop tid, rum och upplevelser. Vi ser, det vi ser, men alla ser inte, det vi ser.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gentrifiering innebär en statushöjning av ett område, ofta med negativa konsekvenser för människorna som lever och verkar i dessa områden innan statushöjningen. Det är ett ord som rör upp starka negativa känslor, samtidigt som vi idag ser område efter område förändras med attraktivitet och statushöjning som följd. Många gånger förpackad under begreppet social hållbarhet. Klarar vi att bygga den goda staden som möjliggör för de många utan gentrifiering som konsekvens? Innebär en områdesförändring med ökad status alltid negativa konsekvenser för de som bor och verkar där? Och hur förvandlas landsbygden när allt fler välbeställda storstadsbor köper hus där? Följ med på en värderingsmässigt snårig resa in i gentrifieringens mångsidiga ansikten i podcast Beyond Our Places med bebyggelseantikvarie och platsdebattören Torbjörn Lindstedt.

Samtalets resa börjar i Kjell Johanssons fantastiska bok Huset vid Flon, som utspelar sig i Midsommarkransen under 40-50-talet. Därefter dyker Torbjörn och Diana ned i känsliga ämnen som politik, makt, identitet, utanförskap, den goda blandstaden och förändringskraft - med en rad exempel från Sverige och internationellt. Torbjörn arbetar med en modell kallad Business Improvement District, BID, och berättar hur den, tvärtemot gängse synsätt, faktisk kan fördröja en gentrifieringsprocess. Diana testar tesen att alla områden som uppnår en form av attraktion också uppnår en statushöjning och därmed förflyttas in i en snabb eller långsam gentrifieringsprocess. Med det sagt har gentrifieringen många fler ansikten än något som är bra eller dåligt, gott eller ont.

Torbjörn Lindstedt är bebyggelseantikvarie och driver tillsammans med Hans Johnsson byrån Platsutveckling samt en tankesmedja under samma namn. De har både Sverige och Norge som arbetsfält. En torsdag i månaden samlas tankesmedjan digitalt för att höra om och diskutera olika ämnen kopplade till platsers utveckling. Torbjörn är också en flitig debattör i media och nästan dagligen lägger han ut inlägg för debatt på LinkedIn.

Länkar till er som vill veta mer om byrån och tankesmedjan Platsutveckling.

Platsutveckling

www.platsutveckling.se

Platsutveckling Think Tank

https://www.platsutveckling.se/?page_id=608

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.