Mostrando resultados por autor "Diverse" en Todas las categorías

När polisen undersökte en följd våldtäkter, som var en blandning av relations- och överfallsvåldtäkter, sattes fokus på en ny form av kontaktväg till kvinnor. Serievåldtäktsmannen Peder hade hittat sina offer på en dejtingsajt på internet. Våldtäktsmannen skickade foton till kvinnorna av en annan man än han själv. Han skrev att han var en ung framgångsrik affärsman. Men när kvinnorna efter en tids kontakt via mail, sms och telefon besökte honom, var han inte på något vis den han utgav sig för att vara.

En tidig sommarmorgon kommer paret Hanssons blivande svärson, löjtnanten, hem till dem med sin nyfödda son inlindad i en filt. Han var försenad till arbetet på regementet i Sollefteå, och paret Hanssons dotter verkar ha lämnat hemmet under natten, löjtnanten tror att hon är hos en vännina. Detta förvånar paret Hansson, väninnan var ju bortrest. Efter att löjtnanten lämnat sonen hon sina morföräldrar börjar fru Hansson gråta, hon har en känsla av att något hemskt har hänt.

Bankbudet fälldes med ett jiu-jitsu-grepp på öppen gata. Överfallet kom blixtsnabbt. Ingen hann ingripa. Borta var inom någon sekund bärkassen med 165 000 kronor liksom kuppmannen -- eller var det en kvinna? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll.

Måndagen den 27 december 1976 klockan 17.05 fördes den ungerska flyktingen Gabriella Szabor, 24 år, med ambulans till olycksfallsavdelningen vid Frederiksbergs sjukhus från hemmet på Smallegade i Frederiksberg. Kvinnan var död vid ankomsten till sjukhuset. Läkarna kunde inte omedelbart konstatera dödsorsaken och då hon på högra sidan av halsen hade märken som tedde sig som en fåra efter kvävning larmades Frederiksbergs kriminalperson. Det visar sig sen satt hon varit på akuten tidigare för oförklarade skador.

På våren 1990 förövades ett uppmärksammat brott i Helsingforstrakten. En söndagsmorgon anmäler en person in till polisen i Helsingfors att det ligger en livlös man i ett dike. Fyndet ska snart utvecklas till vad pressen kallade för "Guldmordsfallet", men i själva verket var det fråga om två mord. I denna artikel skildras hur fallet utreddes och behandlades i rätten. Den person som greps för brotten, erkände inte någon skuld, utan dömdes mot sitt nekande med stöd av de bevis som polisen kunde lägga fram.

Hugo flyttade från Chile till Sverige och kom till Göteborg den 3 mars 2007 för att bo tillsammans med sin mor och lillasyster. Men han fick bara fyra veckor tillsammans med dem. Den 1 april 2007 blev Hugo skjuten till döds på Gårdstens fotbollsplan. En yta för spel och lek i goda vänners lag blev Hugos dödsarena. Han blev brutalt avrättad med flera skott från en pistol. Det första skottet träffade i huvudet och han dog omedelbart. Hugo blev bara 18 år gammal.

Torsdagen den 21 september 1950 på kvällen stävade panamaregistrerade lastfartyget s/s Energi sakta framåt i Ålands hav. Det blev hennes sista färd. Man trodde från början att fartyget gått på en mina. Först 15 år senare blev det klarlagt att orsaken var en helt annan. Det visade sig då vara en planlagd förlisning som fick rättsligt efterspel. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Sambarytmer och festklädda människor fyller gatorna i Aalborg under pingstafton. Gerda är nere på Kastetvej för att se karnevalståget glida förbi, och går sedan hem med sin väninna Erna som bor i samma seniorboende. De bestämmer sig för att njuta av eftermiddagssolen och sätter sig på en bänk i den härliga trädgården. Sent på eftermiddagen skiljs de åt och var och en går till sin lägenhet. Dagen efter kör Gerdas son till äldreboendet för söndagsmiddag med sin mor.

I mitten av september 2011 rusar en förtvivlad mor in på länsmanskontoret i Nord-Gudbrandsdal. Hennes minderåriga dotter har berättat att hon haft en sexuell relation med borgmästaren i en av grannkommunerna, som även är släkt med familjen. Borgmästaren är dessutom bror till deras närmaste granne, som är borgmästare i kommunen som de bor i. Mannen i fråga är Rune Øygard, borgmästare i Vågå och en av de mest framstående politikerna i regionen - något som han hade varit de senaste 15-16 åren, och det här är den sanna historien om hans fall.

Byggmästaren hade arbetat i tolv år på sin uppfinning och han var helt övertygad om att den skulle få stor betydelse i branschen. Han ansåg sig emellertid felbehandlad av myndigheterna. Dessa var inte lika entusiastiska och övertygade om uppfinningens värde som han själv. Så småningom kommer han till slutsatsen att han måste ta till hårdare tag för att få fart i ärendet, och en plan börjar smidas: han ska ta de personer som behandlat ärendet som gisslan.

Vincent Carlsson, känd som storbedragare i media har begått flera brott i stora delar av landet. Han hittar intet ont anande bostadsspekulanter och utger sig för att representera hyresvärden eller säljaren och charmar sina offer tills de ger honom sina pengar. Han tar emot förskottsbetalning på hyra, och han lurar till sig handpenning från sina offer.

Andrea, som var nästan 20 år gammal, levde ett farligt liv som narkotikamissbrukare, så farligt att det blev hans död. Han blev mördad och sänkt i ett kalkbrott. Men av vem? Tio år går utan att en misstänkt kan hittas. Men så en dag kommer en man in på polisen i Stockholm. I tio år har han burit på en hemlighet och nu står han inte ut mer och han vill erkänna. Han var inblandad i Andreas död. Han och hans kumpaner fälls i tingsrätten, men friades oväntat i hovrätten.

Den 16 mars 1916 upprördes den svenska allmänheten av en uppseendeväckande nyhet i kvällstidningarna. Där kunde man läsa om ett hemskt mordrama som samma dag vid 12-tiden utspelats i Arbetareringens bankkontor vid Humlegårdsgatan 7 i Stockholm. Bankens personal, kamrer Erland Lundgren och kassörskan Vera Wolff, hade mördats av en ung man som gått tillväga med en kallblodighet och grymhet vida överträffande vad man tidigare hört talas om. Vittne till en del av händelsen blev en bankkund som, en ung dam, nu över 90 år gammal.

I den uppriggade kameran kunde spanarna se att de tre männen kom ut från huset. "Den långe" satte sig bakom ratten, "den tjocke" i passagerarsätet fram och "den unge" i baksätet. Bilen startade och körde den enda vägen som fanns, mot ladugården och mot poliserna. När bilen var mellan ladugården och boningshuset skulle fällan slå igen. Killarna i piketen var redo, spanarna var redo. Flera dygns väntan skulle strax vara över. - Men låt oss börja från början.

En dag var han bara borta. Den 51-årige engelsmannen John Darwin bestämde sig för att ge sig ut på sjön, en kort tur med sin kanot, för att sedan komma hem igen innan middagen. Men John Darwin kom aldrig tillbaka. Han försvann spårlöst och alla antar att han har drunknat. Vänner och familj sörjer. Vad de inte vet är att John i själva verket har iscensatt sin egen död.

En 75-årig kvinna hittas död i sin säng, efter att hennes grannar larmat polisen om att en fönsterruta i lägenheten var sönderslagen, och att ingen svarade när de knackade på dörren. När polisen tar sig in i lägenheten möts de av en syn de sent ska glömma. Den äldre damen hittas död i sin säng, med nattlinnet uppdraget, och sängkläderna över överkroppen. På sången hittar de mordvapnet, en blodig sax, och en senare analys av sängkläderna ska visa att det finns spår av sperma på dem.

Måndagen den 8 november 1993 klockan 08.46 larmades polis till Moderna museet i Stockholm med anledning av inbrott. En städare hade upptäckt att någon under natten sågat upp ett hål i taket till museet och att de tavlor som hängt på väggarna nedanför hade försvunnit. Museichefen anmälde att det stulits fem tavlor och en statyett av Pablo Picasso samt två tavlor av konstnären Georges Braque från museet.

Det är den 28 februari 1910. Vintern har kvar sitt grepp om Stockholm. Himlen är blygrå och en kall vind sveper utmed Myntgatan i Staden Mellan Broarna där detektiva polisen har sina lokaler och där Stockholms Rådhusrätt är närmaste granne till Riddarhuset. Klockan är tio på förmiddagen och en brokig skara är samlad utanför rättens lokaler. De skulle alla vilja komma in i byggnaden och femte avdelningens lokaler för att se och lyssna på en rättegång.

Vid slutpläderingen i Varbergs tingsrätt inledde åklagaren med följande ord: "Förfaren förförare förmår föremålen förlora förståndet". Han avslutade pläderingen med att begära att denne sol och vårare borde tillbringa minst fyra år bakom galler ... Tingsrätten beslutade att tiden i fängelse skulle vara längre än så.

I december 1975 hittades en kvinna svårt knivskuren och mördad invid Saltsjöbadsvägen, Nacka, utanför Stockholm. Utgångsläget för att klara upp fallet komplicerat -- oidentifierat offer, ingen känd brottsplats. Dessutom: när man så småningom kunde fastställa vem kvinnan var, visade det sig att hon tillhörde den kategori, som i storstaden lever isolerade och anonyma. Polisen stod inför ett svårlöst fall. Först när mördaren skördat ännu ett offer kom upplösningen.