Mostrando resultados por autor "Diverse" en Todas las categorías

I mitten av september 2011 rusar en förtvivlad mor in på länsmanskontoret i Nord-Gudbrandsdal. Hennes minderåriga dotter har berättat att hon haft en sexuell relation med borgmästaren i en av grannkommunerna, som även är släkt med familjen. Borgmästaren är dessutom bror till deras närmaste granne, som är borgmästare i kommunen som de bor i. Mannen i fråga är Rune Øygard, borgmästare i Vågå och en av de mest framstående politikerna i regionen - något som han hade varit de senaste 15-16 åren, och det här är den sanna historien om hans fall.

Byggmästaren hade arbetat i tolv år på sin uppfinning och han var helt övertygad om att den skulle få stor betydelse i branschen. Han ansåg sig emellertid felbehandlad av myndigheterna. Dessa var inte lika entusiastiska och övertygade om uppfinningens värde som han själv. Så småningom kommer han till slutsatsen att han måste ta till hårdare tag för att få fart i ärendet, och en plan börjar smidas: han ska ta de personer som behandlat ärendet som gisslan.

Vincent Carlsson, känd som storbedragare i media har begått flera brott i stora delar av landet. Han hittar intet ont anande bostadsspekulanter och utger sig för att representera hyresvärden eller säljaren och charmar sina offer tills de ger honom sina pengar. Han tar emot förskottsbetalning på hyra, och han lurar till sig handpenning från sina offer.

Andrea, som var nästan 20 år gammal, levde ett farligt liv som narkotikamissbrukare, så farligt att det blev hans död. Han blev mördad och sänkt i ett kalkbrott. Men av vem? Tio år går utan att en misstänkt kan hittas. Men så en dag kommer en man in på polisen i Stockholm. I tio år har han burit på en hemlighet och nu står han inte ut mer och han vill erkänna. Han var inblandad i Andreas död. Han och hans kumpaner fälls i tingsrätten, men friades oväntat i hovrätten.

Den 16 mars 1916 upprördes den svenska allmänheten av en uppseendeväckande nyhet i kvällstidningarna. Där kunde man läsa om ett hemskt mordrama som samma dag vid 12-tiden utspelats i Arbetareringens bankkontor vid Humlegårdsgatan 7 i Stockholm. Bankens personal, kamrer Erland Lundgren och kassörskan Vera Wolff, hade mördats av en ung man som gått tillväga med en kallblodighet och grymhet vida överträffande vad man tidigare hört talas om. Vittne till en del av händelsen blev en bankkund som, en ung dam, nu över 90 år gammal.

I den uppriggade kameran kunde spanarna se att de tre männen kom ut från huset. "Den långe" satte sig bakom ratten, "den tjocke" i passagerarsätet fram och "den unge" i baksätet. Bilen startade och körde den enda vägen som fanns, mot ladugården och mot poliserna. När bilen var mellan ladugården och boningshuset skulle fällan slå igen. Killarna i piketen var redo, spanarna var redo. Flera dygns väntan skulle strax vara över. - Men låt oss börja från början.

En dag var han bara borta. Den 51-årige engelsmannen John Darwin bestämde sig för att ge sig ut på sjön, en kort tur med sin kanot, för att sedan komma hem igen innan middagen. Men John Darwin kom aldrig tillbaka. Han försvann spårlöst och alla antar att han har drunknat. Vänner och familj sörjer. Vad de inte vet är att John i själva verket har iscensatt sin egen död.

En 75-årig kvinna hittas död i sin säng, efter att hennes grannar larmat polisen om att en fönsterruta i lägenheten var sönderslagen, och att ingen svarade när de knackade på dörren. När polisen tar sig in i lägenheten möts de av en syn de sent ska glömma. Den äldre damen hittas död i sin säng, med nattlinnet uppdraget, och sängkläderna över överkroppen. På sången hittar de mordvapnet, en blodig sax, och en senare analys av sängkläderna ska visa att det finns spår av sperma på dem.

Måndagen den 8 november 1993 klockan 08.46 larmades polis till Moderna museet i Stockholm med anledning av inbrott. En städare hade upptäckt att någon under natten sågat upp ett hål i taket till museet och att de tavlor som hängt på väggarna nedanför hade försvunnit. Museichefen anmälde att det stulits fem tavlor och en statyett av Pablo Picasso samt två tavlor av konstnären Georges Braque från museet.

Det är den 28 februari 1910. Vintern har kvar sitt grepp om Stockholm. Himlen är blygrå och en kall vind sveper utmed Myntgatan i Staden Mellan Broarna där detektiva polisen har sina lokaler och där Stockholms Rådhusrätt är närmaste granne till Riddarhuset. Klockan är tio på förmiddagen och en brokig skara är samlad utanför rättens lokaler. De skulle alla vilja komma in i byggnaden och femte avdelningens lokaler för att se och lyssna på en rättegång.

Vid slutpläderingen i Varbergs tingsrätt inledde åklagaren med följande ord: "Förfaren förförare förmår föremålen förlora förståndet". Han avslutade pläderingen med att begära att denne sol och vårare borde tillbringa minst fyra år bakom galler ... Tingsrätten beslutade att tiden i fängelse skulle vara längre än så.

I december 1975 hittades en kvinna svårt knivskuren och mördad invid Saltsjöbadsvägen, Nacka, utanför Stockholm. Utgångsläget för att klara upp fallet komplicerat -- oidentifierat offer, ingen känd brottsplats. Dessutom: när man så småningom kunde fastställa vem kvinnan var, visade det sig att hon tillhörde den kategori, som i storstaden lever isolerade och anonyma. Polisen stod inför ett svårlöst fall. Först när mördaren skördat ännu ett offer kom upplösningen.

Det brukar sägas att ingen kan fällas för mord om inte offret påträffas. För att brottet skall kunna leda till fällande dom, måste det finnas ett lik. Kanske var det den föreställningen som drev gärningsmannen bakom ett mord sommaren 1996 till en exempellös hantering av offrets kropp - enastående i svensk brottshistoria. För att göra sig av med alla spår, uppdrog han att tre kumpaner att eliminera kroppen. Men det gick inte som han tänkt - det kom käppar i hjulen. Polisen fick nämligen ett telefax med ett hett tips...

71-åriga Sonja är på väg hem. Med hjälp av sin rullator går hon in genom porten och kliver in i hissen för att åka upp till sin lägenhet. Hon lägger märke till att tre unga tjejer följer med henne in i hissen, men tänker inte mer på det. Men när hon kliver ur hissen händer allt mycket snabbt. En av tjejerna tar ett kraftigt tag om Sonja och lägger sin arm över hennes ansikte. Det gör ont och hon kan inte se någonting. De andra tjejerna sliter till sig Sonjas väska. Sedan knuffar de med gemensam kraft henne nerför trappan, och allt blir svart...

I nästan tio års tid plågade hämnaren människor runt om i Finland genom att skicka anonyma hotbrev, förfalska kallelser till läkare och föra in falska dödsannonser i tidningar. Tänk dig att du en dag får ett brev där det står att din man varit otrogen, eller att dina barn blivit utnyttjade, eller att brevet du öppnar är nedsmetat med avföring. Samma dag ringer en vän och beklagar sig över ett dödsfall i din familj som inte har skett.

Villaägaren och småtjuven ska snart mötas. Ett möte som på ett avgörande sätt kommer att förändra livet för dem båda ... Villaägaren Mile Ivic söker än en gång igenom källaren i drömhuset som han håller på att renovera. Huset är tomt, men bär tydliga spår av en objuden gäst. En packad väska står framställd och fönsterhakarna på källarfönstret just ovanför är avbrutna. Det är tydligt att den är de som varit där, tänker komma tillbaka och hämta mer gods. Han lägger sig på madrassen i altanrummet ut mot trädgården.

På våren 1992 mördades en 77-årig affärsman strax utanför Helsingfors. Dådet visade sig vara ett beställningsmord: mannen som hade låtit röja fadern ur vägen för att snabbt komma åt sitt arv. Fallet väckte stor uppmärksamhet och namnen på samtliga inblandade har förekommit åtskilliga gånger i tidningarna. Trots detta används här benämningen "den gamle affärsmannen" om brottsoffret. Likaså har namnen på gärningsmännen ändrats.

Fyra mord som begås under bara några månaders tid chockar den lilla orten Tistedal i sydöstra Norge. Morden är hänsynslösa, och trots stora insatser tar det lång tid innan polisen får några användbara ledtrådar till vem mördaren kan vara. Mordoffren verkar slumpmässigt utvalda, men de har alla bott i samma ort. Vid de första morden finns inga vittnen, i ett av fallen tar det flera månader innan den dödes kropp hittas. Några barn som spelar boll i närheten av villan där mordoffret har bott, ser en hand sticka ut ur en komposthög.

"Den sjunde november 1970 klockan 11.55 blev den kvinnliga postkassören nästan paralyserad då de två rånarna stormade in på postkontoret. Några sekunder blev hon stående stel. Sedan skrek hon." De två beväpnade männen liknade karaktärer ur en dålig skräckfilm. Snart avlossas ett skott, och kassörskan faller mot golvet, med blodet forskande ur såret efter skottet. En av rånarna klev över den blödande kvinnan och tömde kassan. Snart var rånarna på väg från kontoret, mot vad de hoppades skulle vara en framtid fylld av rikedom.

Torsdagen den 21 december 1972 påträffades en okänd kvinna Bekkelagskaia i Oslo ungefär vid 22-tiden. Kvinnan låg på marken allvarligt skadad och medvetslös. Det var upptakten till ett kriminalfall som krävde stor insats av utredare och sakkunniga. Att det hela slutligen klarades upp var först och främst tack vare ett hjulspår i gruset. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.