Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta‘awwuz och Surah al-Fatihah sade Hans Helighet Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba) att han skulle fortsätta nämna expeditioner från den Helige Profeten Muhammads (sa) liv.

Expeditionen av Hazrat Umar bin al-Khattab (ra) till Turbah

Hans Helighet (aba) berättade om en expedition som kallas för Expeditionen av Umar bin al-Khattab till Turbah, som ägde rum i Sha’ban år 7 AH. Den Helige Profeten (sa) skickade Hazrat Umar bin Khattab (ra) tillsammans med 30 muslimer till Banu Hawazin i Turbah. Profeten (sa) hade fått kännedom om att Banu Hawazin i Turbah konspirerade mot muslimerna. När Hazrat Umar (ra) anlände fann han att folket hade flytt och lämnat efter sig sin egendom och sina djur, vilka muslimerna tog och sedan återvände till Madinah. På vägen tillbaka, nära Quba, frågade någon Hazrat Umar (ra) om de skulle anfalla en annan stam som också hade ställt till med oreda, men Hazrat Umar (ra) svarade att han endast fått order från den Helige Profeten (sa) att gå till Turbah. Detta svar bemöter också anklagelsen om att muslimerna skulle ha gett sig på andra stammar utan giltig anledning.

Expeditionen av Hazrat Bashir bin Sa’d (ra) till Fadak

Hans Helighet (aba) nämnde en annan expedition — Hazrat Bashir bin Sa’ds (ra) expedition till Fadak och Banu Murrah — som också ägde rum i Sha’ban 7 AH. Hazrat Bashir bin Sa’d (ra) hade svurit trohetsed till den Helige Profeten (sa) vid det andra Aqabah-eden och därefter deltagit i stora slag. Han var också den första från Ansar som svor trohetsed till Hazrat Abu Bakr (ra) efter Profetens bortgång. I denna expedition skickade Profeten (sa) Hazrat Bashir (ra) med 30 muslimer till Banu Murrah i Fadak, efter att ha fått kännedom om deras konspirationer. När de anlände fann de att folket hade lämnat platsen, och muslimerna tog deras egendom. Men när Banu Murrah återvände och såg vad som hänt, samlade de en stor armé och anföll muslimerna. Ett strid utbröt, som varade hela natten, och nästan alla muslimer blev martyrer. Hazrat Bashir (ra) blev allvarligt skadad, lämnades som död, men vaknade på natten och tog sig till Fadak där han gömde sig hos judarna i några dagar innan han kunde återvända till Madinah.

Expeditionen av Hazrat Ghalib bin Abdillah Laithi (ra) till Maifah

Hans Helighet (aba) berättade om Hazrat Ghalib bin Abdillah Laithis (ra) expedition till Maifah i Ramadan 7 AH. Profeten (sa) skickade honom med 130 muslimer till Banu Awal och Banu Abd bin Tha’labah i Maifah, som hade börjat samla folk mot muslimerna under falsk propaganda. Muslimerna genomförde en avgörande attack och tog krigsbyte, utan att ta några fångar.

Under denna expedition hände det att Hazrat Usamah (ra) dödade en man som i sista stund uttalade den islamiska trosbekännelsen (shahadah). När Profeten (sa) fick höra detta frågade han Usamah (ra): ”Dödade du honom efter att han hade uttalat trosbekännelsen?” Usamah (ra) svarade att mannen bara hade sagt det för att rädda sitt liv. Profeten (sa) var djupt upprörd och sade: ”Öppnade du hans hjärta för att se om han menade det?” Han beordrade också att blodkompensation skulle betalas till den dödes familj.

Hans Helighet (aba) kommenterade att vissa religiösa ledare idag beter sig som om de kan se in i människors hjärtan, och därför rättfärdigar förföljelse av ahmadi-muslimer. Han bad att Allah snabbt må straffa dessa orättvisa människor.

Expeditionen av Hazrat Bashir bin Sa’d (ra) till Jabar och Yemen

En annan expedition var Hazrat Bashir bin Sa’ds (ra) expedition till Yemen och Jabar i Shawwal 7 AH. Efter underrättelser om att Ghatafan-stammen planerade att angripa Profeten (sa) föreslog Hazrat Abu Bakr (ra) och Hazrat Umar (ra) att Bashir (ra) skulle skickas. Han gick med 300 muslimer till Jabar, där invånarna flydde och lämnade efter sig egendom. Muslimerna tog detta, tillfångatog två män och återvände till Madinah.

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta’awwuz och Surah al-Fatihah, sade Hans Helighet Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba) att han skulle fortsätta att nämna händelser som följde efter slaget vid Khaibar.

Förhandlingar med folket i Taima

Hans Helighet (aba) sade att det fördes förhandlingar med folket i Taima. Taima var en välkänd stad nära Medina på vägen till Syrien. När folket i Taima hörde om händelserna i Khaibar, valde de istället för att motsätta sig islam att skicka en representant till muslimerna för att förhandla om ett fredsavtal. Den Helige Profeten (sa) accepterade detta och gav judarna i Taima tillstånd att stanna kvar i sitt land med sina rikedomar.

Försenad bön

Hans Helighet (aba) sade att det berättas att när Den Helige Profeten (sa) återvände från Khaibar, gick han hela natten. När han blev trött slog han läger nära Medina och bad Hazrat Bilal (ra) att se till att väcka honom till morgonbönen (Fajr). När det blev dags för morgonbönen hade även Hazrat Bilal (ra) blivit trött och somnat. Så ingen kunde väcka Profeten (sa) eller de andra. Den Helige Profeten (sa) vaknade när solen redan hade gått upp. Profeten (sa) fortsatte en bit, stannade sedan och ledde bönen. Han sade därefter att om någon glömmer att be en bön, bör de be den så snart de kommer ihåg det, eftersom Gud har sagt att bönen ska upprätthållas till Hans åminnelse.Hans Helighet (aba) noterade att denna händelse har återgivits vid flera tillfällen, bland annat i samband med Tabuk eller Hudaibiyya.

Ett blad från Paradisets blad

Hans Helighet (aba) sade att på vägen tillbaka från Khaibar till Medina började följeslagarna höja sina röster i lovprisning av Allah. Då sade Den Helige Profeten (sa) åt dem att sänka sina röster, för de ropade inte till någon döv eller avlägsen, utan till Den som är Allhörande och ständigt närvarande. Den Helige Profeten (sa) sade till en följeslagare:

"Ska jag inte berätta för dig om ett blad från paradisets blad?"

Följeslagaren svarade:

"Jo, självklart."

Profeten (sa) sade då att man skulle recitera:

La Hawla wa la quwwata illa billah

"Det finns ingen kraft att undvika synd eller att göra gott, förutom genom Allah."

Tiden i Khaibar

Hans Helighet (aba) sade att det finns olika återberättelser om hur länge Profeten (sa) stannade i Khaibar. Vissa nämner sex månader, andra fyrtio dagar. De flesta källor lutar åt den kortare tiden.

Vinsterna efter slaget vid Khaibar

Hans Helighet (aba) sade att slaget vid Khaibar medförde många vinster för muslimerna och islam. Till exempel blev de arabiska stammar som tidigare konspirerat mot islam nu rädda och började erbjuda fredsavtal och visa lydnad. Dessutom bröts den judiska makten i Arabien. En annan positiv följd var att levnadsförhållandena i Medina förbättrades avsevärt. Det berättas att det var första gången efter detta slag som folket i Medina kunde äta sig mätta.

Expeditionen till Dhat al-Riqa

Hans Helighet (aba) nämnde en annan expedition i historien som kallades Dhat al-Riqa. Den fick sitt namn eftersom området där expeditionen ägde rum hade ett träd eller berg som kallades Dhat al-Riqa, eller för att följeslagarna fick sina fötter så såriga att de lindade tygstycken (riqa) om dem.

Denna expedition ägde enligt vissa källor rum år 4 eller 5 AH, men Imam Bukhari placerar den år 7 AH efter Makkas erövring, vilket verkar mest troligt. Hazrat Mirza Bashir Ahmad (ra) placerar också expeditionen år 7 AH.

Syftet med expeditionen var bland annat att stävja plundrare längs vägarna i Najd. Dessutom hade en handelsman berättat att Banu Anwar och Banu Tha’labah förberedde en attack mot muslimerna, vilket fick Den Helige Profeten (sa) att förbereda en expedition.