Helgad: Måste en kristen vara perfekt? Känslan av en kravfylld tillvaro har plågat många kristna (vårt arv av en syndakatalog), och kyrkan har kritiserats för att vara fylld av hycklare. Samtidigt lever vi i en tid av etisk relativism, där samhällets gemenskap ofta signalerar "Du är fri att göra vad du vill". Guds församling är kallade att leva annorlunda, avskilda (heliga). Men denna kallelse är oss given oförtjänst av nåd (1 Kor 1:2; 6:11), genom Jesu offer (Heb 2:11; 10:10). Vi helgas genom Guds Ord (Ef 5:26. Joh 17:17, 1 Pet 1:23). Kallelsen till helighet är något mycket större än att att uppfylla en kravlista. Istället handlar det om att leva i gemenskap med en helig Gud som älskar oss med stor kärlek och där i formas efter hans avbild.

Helande: I samhället finns olika gemenskaper som bryter ner oss som människor, vi kan alla ha varit drabbade av mer eller mindre destruktiva gemenskaper där man kan ha lämnats med sår från dessa. Men Guds kallelse till sitt folk är att vara en helande gemenskap som bygger upp människor. Gud vill att de "sjuka" ska få bli friska och där är församlingen en plats där människor ska få uppleva helande och upprättelse. Kyrkan är som ett sjukhus (Luthers bild). Vi består av svaga och sårade människor i behov av Jesus, och tillsammans får vi betjäna varandra i våra svagheter. Vi är medborgare i det himmelska Jerusalem där Livets träd bär läkedom för folken.

I en värld som ofta exkluderar människor (de funktionsnedsatta, de udda, de fattiga och svaga etc.) formar Gud en gemenskap där ingen kan skryta över sin egen ställning. Guds rike bryter fram bland de dåraktiga, de maktlösa och i världens ögon obetydliga.